18 juli 2009

Svart guld i bajsbruna kartonger

På våran lilla tomt står det ett förfallet utedass som snart troligtvis kommer gå samma öde till mötes som allting som lagras i den, skräp...
Där står även det större huset och ett mindre hus, det mindre är en gäststuga som på grund av svensk vinter inte går att bo i under den kallare delen av året. Men med lite extra isolering går det nu att förhoppningsvis inte få blåa tår under vintern.
Så medan det allra sista fixas i ordning har jag hela mitt liv i kartonger. Till och med kalsongerna ligger i en låda, vilket även det riktiga svarta guldet gör, vinylen. Skivorna står långt inne i ett hörn medan skivspelaren står och samlar damm på ett bord som även det är inklämt i ett hörn. Jag har lyckats få fram några CD-skivor och ställt i ytterligare ett hörn, detta dock mer lättåtkomligt för att kunna spela på morsans DVD-spelare.
Men CD-skivor är inte alls lika tillfredsställande som upplevelsen (ja, det är en upplevelse) när du lyfter upp vinylskivan och ägnar en stund åt att betrakta omslaget som är i en helt annan dimension än Cd-skivornas. Sen när du tar ut den stora svarta skivan känner man verkligen kraften i den, att sätta den i skivspelaren och sätta dit nålen för att sedan sätta dig ner och under en kort stund höra det lilla knaster som upstår, det är då man inser vilket projekt man kört igång, en upplevelse och mental massage som inte går att få på annat sätt än en riktigt bra skiva.
Varken proceduren eller ljudet känns lika bra när en vanlig CD sätts på, för att inte tala om att knappa in på iTunes eller spotify som 95% av musiken kommer ifrån nu.

På något sätt känns det som att man verkligen lyssnar på musiken med vinyl, skitsnack eller ej, det är det rätta i alla fall.

Jag vill ha mitt egna lilla guld nu!



Ni måste lyssna på den här låten, den är förtrollande. Finns även en instrumental version.
http://www.youtube.com/watch?v=9EbCX24t2a8

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar